0 Läs mer >>
Det töar. Jag har öppnat fönstret och snön droppar på fönsterbläcket. Luften som kommer in luktar regn och fukt. Det känns ledsamt på något vis. Färgerna utanför är utdragna och tunga. Inte alls som under den gnistrande kalla vintern  med sin stränga kyla och obarmhärtiga färger som har legat över oss de senaste månaderna. Himlen obarmhärtigt blå, snön obarmhärtigt vit. Kontrastfärger. Ibland kan man se frusna bär och äpplen kvar på träd och i buskar, fortfarande röda trots att de är täckta av snökristaller. Så vackert. En vacker sorts död.

Jag hatar den döende vintern, den som ger upp och smälter bort. Den dör på ett sådant patetiskt sätt. Den dör med utdragna, smältande, förvridna ansiktsuttryck, fjärran från den karga hårda oförlåtande skönhet som är vinterns signum. Jag hatar vintern i februari mars, när man anar brunt fuktigt gräs under den smältande snön. Varför kan inte vintern dö på ett bättre sätt? Go out with a bang som sommaren. Hösten sätter eld i varje träd. Vårens skönhet är ett tröstpris, men dom färgerna är ännu långt borta.

När vintern dör

2 Läs mer >>
Ibland blir jag, såsom andra drömmare med samveten, förbannat trött på världen. Trötta på olösbara problem, på konflikter och på folk som vägrar erkänna varandras jämlikhet och tillmäta dem respekt. Jag får huvudvärk, pulsen ökar och magen knyter sig. Det är ett tillstånd av fysisk stress. Då vänder jag mig bort från världen ett tag, jag blundar, slutar lyssna och vänder mig hungrigt mot traven med eskapistiska böcker i hörnet. Visst är det fegt, men det är vad jag gör för att lugna min själ. Jag går i ide. Som en björn i en rotvälta eller en igelkott under en lövhög.  Matsmältningen stannar av, temperaturen sänks och hjärtslagen saktar ned. Ibland frukar jag att hjärnvågorna också planar ut. Min själ förbereder sig för den långa mörkertiden. Men efter ett tag börjar bristen på stimulans få det att spritta i kroppen och huvudet på en. Jag tror man blir korkad av att vara själv för länge. Vem var det som skrev att människan är skapad för att resa och upptäcka i stället för att sitta idel i sitt eget hörn av världen? Jag minns inte längre vem det var, eller hur citat lydde exakt, men andemeningen tänker jag på varje dag. Människan måste kommunicera, konsumera och processa saker för att ta sig framåt, för att verkligen leva. Vare sig det är idéer, mat eller möten. Vi måste få stimulans som vi kan stimuleras av och stimulera med.
Ibland kan man önska att världen vore enkel, som i sagorna man läste som liten, att den ena parten i en konflikt är god och den andra ond, och att den första har rätt och den andra fel. Eller att det inte finns några konflikter.
Men sen minns jag att verkligheten har fördelen att det goda aldrig är riktigt gott och att det onda aldrig är riktigt ont. Det förändras och byter plats. Det fluktuerar (nej Yster, inte fluktar)...
Nu är det dags att ge sig ut i konflikterna igen. Nu måste jag ut och tjata med idioterna, rädda världen och så vidare. Ända tills det är dags för nästa övervintring. Hoppas vi möts därute.

naiva önskningar

2 Läs mer >>
Klar blick mot framtiden!
Undrar om jag ska sätta översta bilden på mitt CV. Gillar särskilt pervoblicken och Hitler-luggen.

Skarpsynt