På väg
Jag sitter på en evighetsbuss från Kalmar till Uppsala. Det är inte särskilt bekvämt, men snart kommer skuggorna falla och vi kan träda in i vår personliga sfär, i mörkret. Vissa med iPods i öronen, andra med näsan i en pocket under en ensam lampa. Vissa stirrar ut över landskapet eller på sin egen spegelbild som reflekteras i glaset. Någon har ett privat samtal i sin mobiltelefon, glömsk av alla lyssnande öron. Lokaltrafik är ett märkligt fenomen. En massa människor förs ofrivilligt samman, med den enda gemensamma nämnaren att de ska resa mot mål som ligger i samma riktning. På bussen är alla ensamma - men i gott sällskap.
Nu har vi nått Valdemarsvik. Kvinnan bakom mig avslutar sitt samtal. Damerna till höger sitter med sina pocketar i högsta hugg. Ingen säger något. Man kanske skulle läsa lite.