mademoiselle hiver

--

Gårdagen var bra. Studerandet hanns med, två viktiga brev om den andra uppsatsen skrevs och så drog jag och Texas till centralbadet och slogs med pensionärer. Intressant det där. Varannan gång går det jättebra, varannan gång är det jättetungt. Jag trivs bäst om jag kan simma i min takt, det må vara snabbt eller långsamt, utan att bli stressad av stressande simmare bakom en eller fintad och sparkad i sidan av aggressiva gamlingar. Igår vart det både ock. Men ärtsoppan, som vi åt på Uplands nation tillsammans med diverse löst folk från korridorens svunna tider samt Per, var som en gommens uppenbarelse ... eller för att använda en mindre högtravande och mer riktig metafor - den satt som en dolk i en bonnarygg. Moa och jag avslutade ärtsoppan med punsch dessutom, vilket inte alls var dumt. Punsch är underskattat. 

Efter att vi hade travat hem till Flogsta (alla bor ganska nära varandra) och jag kom innanför dörren, gick luften ur mig. Jag satt tappert ett tag och försökte titta på "Batman begins" och käfta med de andra, men gav upp när jag insåg att jag inte längre hörde vad de sa, men bara såg deras munnar röra sig. Då gick jag in och slängde mig på sängen och sov som en död i tio timmar. Så var det med det.