Ganska hårt studentliv

Helgen har förflutit för länge sedan, med alla hjärtans dag och allt. Det var bra i lördags. Solen sken och gnistrade i snön, och framkallade de där lyckokänslorna som man kan få av en riktigt vacker dag. Då upptäcker man hur biologisk man är, när lite sol gör så stor skillnad. Det var riktigt kallt, men, och förlåt klyschan, det var vår inuti mig. Jag drog på mig paltorna och gick ned till Centralbadet och simmade. Det ligger precis vid gamla torget, i samma byggnad som statsvetenskapen och juridiska institutionen. Det är litet, men öppnas upp av en hög glasvägg vilket gör att det känns som att man simmar alldeles under Domkyrkan, och jag var tvungen att kisa när jag plaskade runt där, för solen speglades så starkt i vattnet. 

Efter lite bastande och skrubbande gick jag hem igen och ordnade en middag som inte gick av för hackor. Hängmörad oxfilé och en fattoush-sallad fast utan bröd. Eftersom jag mest är van vid nudlar eller när det gäller kött, köttfärs, fick jag hjälp av Fredrik i korridoren som verkar ha en passion för mat - han säger inte att han ska göra spaghetti och något till utan "Pasta Carbonara". Talande, tycker jag. Jag frågade honom mest om temperatur och stektid, men han tog med öm hand köttet och stekte det åt mig. Tack för det. Det var smarrigt. Och blodigt - och jag fick inte ens matförgiftning. :P 

Sedan drog jag och Jonatan (nej, roboten är inte klar) till Emelie som förut bodde i korridoren, och drack lite vin och åt morötter med hennes mor, pojkvän och allas vår goda Moa som kom senare. En trevlig dag helt enkelt. 
--
På söndagen återkom verkligheten, och jag har i princip studerat sedan dess. Det är mycket nu. Arabiskan tar en otrolig tid - vi läser al-3Aqqads brev. Han var en författare som levde i Egypten i början av århundradet, och under 20-talet hade han en litterär brevväxling med May Ziyada, en feminist med fortsatt stort inflytande i Arabvärlden, men särskilt i Egypten. Jag minns att jag har läst om henne förut. Själva brevväxlingen handlar dock om användandet av symbolism i språket.

 Det är väl bäst jag slutar prata om det här nu, innan ni somnar framför datorn... Hur som haver är det väldigt intressant - faktiskt, men det är otroligt svårt och tidskrävande. Behöver jag säga att en egyptisk författare på 20-talet som pratar om symbolism har ett något mer utvecklat vokabulär än mig? 

Kontentan är två uppsatser och en pretentiös kurs i arabisk litteratur. Det verkar funka, men igår satt jag från 10 på morgonen till halv tolv på kvällen, med sammanlagd paus på högst en timme, vilket jag hoppas att jag slipper göra om på ett tag. I sluttampen så flimrade arabiska verb och svåra pluralformer framför ögonen på mig, och vissa av formuleringarna sitter fortfarande fast i huvudet, till exempel "den vältaliga tystnadens allegori". Herrejösses. 

Meningen är givetvis att jag ska slippa sitta med arabiska i dag och hinna en massa annat. Hmm. 



Kommentera här: