Kära Örebroare...

...Så inleder jag blygsamt ett nytt kapitel på denna blogg. Hemma i Sverige. Jag har återvänt till Uppsala efter nästan ett år annorstädes, och har förbryllat kunnat konstatera att korridoren, detta i mitt vokabulär så utslitna ord, har alla påtänkliga likheter med skabbigheten i Borj Hammoud.  Fattas bara kackerlackor i kylskåpet. Men det är i alla fall kallare inomhus än utomhus, precis som i Beirut. Sålunda känner jag mig hemma.

Jag ska på intet vis vare sig bli högtravande eller långrandig (haha), men jag har mycket att vara tacksam för gällande den senaste perioden. Oefterlikneliga vänner och oförglömliga människomöten.  Jag har fått lära mig mycket om Libanon, om dess kultur och själ (men för den skull aldrig fått grepp om dess politik), och om människor i allmänhet och mig själv allra mest. Några djupa slutsatser orkar jag dock inte vaska fram här. Det får bli en annan gång. I dag är uppdraget lätt och rättframt. Jag vill bara säga tack. Tack!

Kommentera här: