Tillbaka
Jag läser Maja Lundgrens "Myggor och tigrar" för ett "skolarbete" och känner igen mig mycket. Jag känner igen den kvinnliga resenärens osäkerhet i hennes beskrivning av sina långa vistelser i Neapel. Det är en dubbel osäkerhet - osäkerhet för att man är kvinna, och osäkerhet för att man är främmande, för att man är resenär. Hon beskriver också det rätt impyrda klimatet som finns i svensk tidnings- och förlagskultur, en kultur som verkar göra att många kvinnliga skribenter känner sig som osäkra resenärer. Det är en intressant parallell hon gör, mellan svensk mellanmjölkspatriarkat i tidningsvärlden, till det uppenbart patriarkala i camorristernas Neapel. Intressant, och det resonerar beklämmande verkligt i mina öron.
skriven
Nä hörrö eremiten...kom hem med dej å parta loss lite va!