Ett avsked
Dina färger är inpräntade på min näthinna
Sporadiska solglimtar lyser upp ständigt solbränd hud
Silversmycken, ringar som slamrar när du för ihop händerna
Och blå ögon som alltid är någon annanstans
Du är så frånvarande, min kära
Det är därför jag bara pratar om din skönhet
Det är det enda folk minns av dig
Du är så feg, min kära
Det är därför du rymmer var gång folk ber om ditt allvar
Vad spelar det för roll
Vem du trollbinder för tillfället
När slutet kommer kommer även du vara ensam
i synnerhet du
Skönhet förfaller
och så även din magi
Till slut kommer kön att sina
av de som med rent uppsåt
ber att få bli utnyttjade av dig
Du får jaga ditt kattguld själv, min kära
Jag säger nej
min kära...