Dröm
--
Hela tiden detta språk i öronen. Det har en snabb, vårdslös melodi. Du försöker tvinga fram mening ur orden. Dina öron är ständigt trötta av ansträngningen att förstå. Om de visste, om de visste vad du jobbade för att kunna tala med dem.
--
Ditt språk är begränsat. Det är en värld av saker du inte kan kommunicera. Du är ensam. Någonstans mellan landgränserna, mellan språken, försvann ditt förflutna. Någonstans däremellan försvann dina ansiktsuttryck och dina karaktärsdrag. Allt som finns är det brutna språket. Alla dina erfarenheter, all din visdom måste silas genom det fula språket. All sång som du hade i ditt språk misshandlas, förvrängs i alla frågor, förvecklingar och nödvändiga bekräftelser.
--
Jag ser dina ögon, och vad som finns bakom dem av outtalade ord. Din blick är smärtsam.