Jag drömde i natt. Att jag var någon annanstans, långt bort hemifrån den klara septemberluften och mitt lugna, förutsägbara liv. Långt bort ifrån lyxen att vara objektiv, att inte behöva ansvar och stoltheten över att vara från en nation i fred sedan 300 år. Min suddiga drömsyn rörde sig skakigt, som om jag sprang. Jag hörde min egen häftiga andhämtning och pulsen som dunkade i öronen. Mina steg smällde mot marken. I utkanten av synfältet såg jag de andra, tungt beväpnade, rusa fram såsom jag. Långt fram rörde sig en otydlig figur snabbt bort, i panik. Någon ropade ett kommando. Ett skott small högt och den grå figuren segnade ner. Jag saktade ner som jag kom närmare. Han hade flipflopsandaler under galabiyyan. Tunna bruna fotleder tittade fram. Ansiktet täcktes av oförstörd tonårshy. Han var ung. Så ung. Han var död.