Igår togs det avsked på skolan. Det känns underligt, överlagt dramatiskt för det känns inte som att det är sista gången jag ser dem. Men så blev jag rörd när Rita, också hon rörd, gav mig ett julkort som hon dekorerat och fått alla i Insan att skriva på. Hon bor med franska delegationen i veckorna och det är bara de sista månaderna som jag har förstått vilken person hon är. Hon är känslosam, tar lätt åt sig, och tar folk snabbt till hjärtat. Hon är besatt av gulliga saker som får andra att kräkas, som den seriefigur som på engelska heter Strawberry shortcake, men alla förlåter henne hennes obehagliga passion för att hon är en sån genuin människa. Hon skrattar högt och gärna. Jag, med flera, kallar henne mahdome på arabiska, som betyder "jättesöt". Man kan säga det i nedlåtande ton, men jag menar det med största respekt.
Det finns massor med andra underbara inspirerande människor här, men jag har inte tid att skriva om dem nu när jag ska packa osv - och intresset kanske ändå är begränsat att höra om människor man inte känner.
På kvällen for jag, tillsammans med Avo o Talar, C och L samt en annan Rita och Rosy till en julkoncert i den evangeliska kyrkan downtown. Det var stämningsfullt. Sen for vi, förutom Rita och Rosy (två STADIGA damer som jag satt inklämd mellan i baksätet i Avos bil - jag hade tagit med en extra tröja för jag var rädd att det skulle bli kallt - men det var ingen risk mellan dem två...) iväg och käkade kinamat. Och nu måste jag packa och göra mig i ordning. Puss o kram...
