Note: For international visitors (quite few in this quite swedish blog I guess, but just for the sake of the protocol...) I might add that the word "slut" is swedish meaning "finished, tired", and not the english word with its not-so-good connotations. Yup.
D.S
P.S
Sockret förmår inte skingra den lätta melankolin som lagt sig som ett tunt lager damm i hörnen. Ja, det är väl mest mitt eget metaforiska damm, jag ska inte skylla ifrån mig på någon annan. Ännu en god vän ska flytta från korridoren. Bara till andra sidan stan, men vi kommer inte sitta och diskutera religion, samhällsproblem (är det riktigt sent på natten kan "kreativa" lösningar dryftas) eller dåliga silikonimplantat (för att vara rättvis är det mest jag som hackar på implantaten) framför teven längre. Korridoren var den trygga hamn som jag återvände till efter mitt kringflackande i Mellanöstern (nu låter jag som en vass diplomat eller råbarkad utrikeskorrespondent som varit på uppdrag i alla arabiska länder som förstrött borstar bort ökensanden ur ögonen och äter stekta skorpioner till frukost, i stället för den tvehågsen studentska i Beiruts förorter som inte kan leva utan mjölk och Special K oavsett om det är kackerlackor i kylskåpet eller inte, som är närmare sanningen), ungefär som en liten kängru-unge återvänder till tryggheten i mammas pung efter en äventyrlig dag - för efter att ha varit ute i stora världen är det skönt att slippa intryck ett tag. Det är ju typiskt att andra individer ska ha sina egna liv att bry sig om - de borde vara kvar i korridoren som sällskap åt MIG! Nu kanske jag måste skaffa vänner trots allt. Typiskt.
Se där - nu lyckades jag skriva ett helt inlägg med mig själv i huvudrollen igen. Jag börjar låta som Jonas Gardell, utan begåvningen eller humorn (nu låter jag definitivt som Jonas Gardell - fast när han pratar om någon annan).
Ta hand om er därute, kära vänner.
Lite skitsnack och sj...
Passande nog är det Madonnas new age-inspirerade låt "Ray of Light" som jag lyssnar på - min allra käraste syster fixade ju en inbjudan till Spotify åt mig. För er andra som är lika korkade på allt nytt och allt tekniskt som jag så innebär det kort och gott att man har tillgång till all möjlig musik utan att behöva betala för den eller ladda ned den olagligt. Fantastiskt för sådana som är enkelspåriga och snåla, men samtidigt laglydiga (otekniska) som jag.
Så snart jag duschat (för jag ser ut som det där sameinspirerade barnbokstrollet med blått stripigt hår. Någon som minns Plupp?), ska jag vidare på nya soliga äventyr. Ett kompendium för nästa delkurs i arabiska ska inhämtas på institutionen, och sedan ska jag låna en bok som jag misstänker är mycket tråkig på universitetsbiblioteket. Sedan blir det att översätta resten av dagen. Hmm. Låter ju kul. Thank God it's Friday. ;)
Plupp på nya äventyr
Det är fredagsmorgon. Jag sitter och dricker kaffe och ska strax kasta mig över studierna igen (alternativt kasta upp över studierna igen). Gårdagen gick över förväntan i det avseende. Nu är jag nästan ikapp med mig själv. Tack och lov. Om jag håller tungan rätt i mun i dag, så behöver det inte bli så jobbigt nästa vecka. Ute är det så där vitt som jag har tjatat om på sista tiden, men det är i alla fall rörelse i luften. Det snöar och virvlar och ser ut att ha frusit på under natten. Jag kan bara föreställa mig hur halt det måste vara med tanke på att det var töväder igår. Och ändå åker studenterna ut på sina vinglande cyklar utan hjälm. Uschiamej. Dagens ungdom. Annat var det på min tid, innan min cykel blev stulen...
Kamikaze-cyklister st...
Röd
mer fruset
Fruset
Nästa vecka får vi se om jag kommer bli allmänbildad, nybildad eller missbildad.
Jag ska bli bildad
!
Enligt platsbanken bör jag i stället utbilda mig till servitris, undersköterska eller truckförare. Det är förvånansvärt få företag som söker arabister med statsvetenskap och mänskliga rättigheter i bagaget. Ack ack.
Alltså, tänk...
Andra dagar är som idag. Då vaknar man med huvudvärk alldeles försent (kvart över åtta!) och den onaturliga vitheten kombinerad med dess brist på rymd får Flogsta att se ut som ett gigantiskt solarium. Eller ett frysfack. Himlen har plötsligt fått lågt i tak. Tur att man inte är bakfull. Då hade det varit smärtsamt. Tänk att vakna upp bakfull i ett solarium. Usch. Hellre ett frysfack då. Men i alla fall.
--
Det finns en risk för att mitt språk kommer att bli ändå mer uppstyltat och obekvämt, för nu har jag lånat nya böcker igen. Ett av mina nyårslöften var att läsa en massa bra böcker. Jag saknar en tid då jag läste allt, utan att diskriminera. Under det senaste åren har det inte varit så. Min läslust försvann när jag började på universitetet. Jag tappade tålamodet.
Nu har läslusten återkommit till en viss del, så till den grad att jag känner den där stressen när jag väl inte har någon bok. För att slippa slösa bort min tid och mitt liv på noggrant utvalda kriminalromaner, går jag runt i biblioteket och tar böcker nästan på måfå men avslutar alltid med ett säkert kort, en kriminalroman.
Det är det som är fantastiskt med bibliotek. Glömmer man inte att lämna tillbaka böckerna i tid, behöver man inte betala för att läsa. Man har ingenting att förlora på att välja fel bok. Så nu gör jag räder i hyllorna och hoppas komma över något som jag inte har läst förut.
Varför skulle då mitt språk bli mer uppstyltat och svårtillgängligt än förut? Jo, jag fick med mig en trilogi av Peter Weiss hem. Trilogin, som alltså omfattar tre böcker (jahaaaaaa?) i en pocketbok och heter "Motståndets estetik" inleds av en två sidor lång beskrivning av en antik staty - det är oräkneliga beskrivningar av kroppar som häver sig ur sten, raggiga jakthundar, och hälar i språng, utslocknande och sönderflådda ansikten, tomt stirrande ögon och stympade händer, osv osv.
Peter Weiss, som var en tyskspråkig tjeck som levde i Sverige och faktiskt började sitt författarskap på svenska, tycks ha haft en inre övertygelse om att alltid använda synonymer och aldrig understiga två adjektiv till samma ting. Inte direkt kort och koncist. Men det ska bli intressant att läsa den.
Det är nästan som att läsa arabiska. Al-Aqqad. Vilket påminner mig om att jag måste sätta igång o översätta. Puss
Hej hej
Solen sken, men nu har den där ogenomträngliga vitheten återvänt. Jag ska nog ändå ta mig ut på en promenad innan jag börjar att studera. Kanske köpa lite naturgodis att ha till teet, när jag sitter och tragglar med min översättning. Jag hade tänkt simma, men känner mig för frusen och hängig. I morgon. Det är nog bättre att jag äter godis i stället. Ett bra sätt att hantera den ovälkomna upplysningen att tysken tyckte att jag var fet. Jävla %&#"*&€....! *muttrar* Det fick han inga integrationspoäng för.
A note to foreign exchange students at Uppsala University: In Sweden it is not advisable to call people fat. If you do, you will most probably need to check your back throughout your stay in Sweden, or you might find a fork or a spit up your ass. Women is a high risk group. This is a warning, not a threat. For advice on how to solve a related conflict, contact the student counselor. Beware and exercise caution.
--
Nej. Nu ska jag ut. Sen te och studier. Ha en trevlig lördag allihop. Kram.
Huvudvärk och navelsk...
Jag gick till statsbiblioteket nere på stan och fixade ett nytt lånekort och lånade böcker. Billig underhållning tänkte jag, men blev genast varse om motsatsen då de ville att jag skulle betala 180 kronor i förseningsavgifter. 180!!! Jag har inte alls något minne av att ha slarvat med att lämna in böckerna i tid senaste två gångerna under de senaste två åren. Hon var dock snäll och drog av 80 kronor, men ändå - en del av titlarna kände jag överhuvudtaget inte igen. Skumt. Jag undrar om det är en uttänkt strategi för att få in extrapengar till biblioteket, eller helt enkelt fickpengar till ett glas vin efter jobbet med de andra dammiga bibliotekarierna. Undrar vad de skulle prata om? Och undrar om jag är en gigantisk bedrägerihärva på spåren .... "Bibliotekshärvan: Bibliotekarier lurade låntagare på pengar" "Måste du betala förseningsavgift på biblioteket ?- det kan vara en bluff. Så känner du igen tecknen"
Nåväl. Jag gick hem med tre böcker. Nu gäller det bara att jag kommer ihåg att lämna tillbaka dem i tid.
Under dagen hann jag också skicka ett långt mail till min ena handledare om min ena uppsats, och ett kort mail till en kontakt på libanesiska ambassaden. Jag kontaktade henne på facebook. Det känns tidstypiskt.
Nej, nu ska jag slänga mig i tv-soffan ett slag innan jag somnar. Sov så gott.
En lugnare onsdag
Efter lite bastande och skrubbande gick jag hem igen och ordnade en middag som inte gick av för hackor. Hängmörad oxfilé och en fattoush-sallad fast utan bröd. Eftersom jag mest är van vid nudlar eller när det gäller kött, köttfärs, fick jag hjälp av Fredrik i korridoren som verkar ha en passion för mat - han säger inte att han ska göra spaghetti och något till utan "Pasta Carbonara". Talande, tycker jag. Jag frågade honom mest om temperatur och stektid, men han tog med öm hand köttet och stekte det åt mig. Tack för det. Det var smarrigt. Och blodigt - och jag fick inte ens matförgiftning. :P
Sedan drog jag och Jonatan (nej, roboten är inte klar) till Emelie som förut bodde i korridoren, och drack lite vin och åt morötter med hennes mor, pojkvän och allas vår goda Moa som kom senare. En trevlig dag helt enkelt.
--
På söndagen återkom verkligheten, och jag har i princip studerat sedan dess. Det är mycket nu. Arabiskan tar en otrolig tid - vi läser al-3Aqqads brev. Han var en författare som levde i Egypten i början av århundradet, och under 20-talet hade han en litterär brevväxling med May Ziyada, en feminist med fortsatt stort inflytande i Arabvärlden, men särskilt i Egypten. Jag minns att jag har läst om henne förut. Själva brevväxlingen handlar dock om användandet av symbolism i språket.
Det är väl bäst jag slutar prata om det här nu, innan ni somnar framför datorn... Hur som haver är det väldigt intressant - faktiskt, men det är otroligt svårt och tidskrävande. Behöver jag säga att en egyptisk författare på 20-talet som pratar om symbolism har ett något mer utvecklat vokabulär än mig?
Kontentan är två uppsatser och en pretentiös kurs i arabisk litteratur. Det verkar funka, men igår satt jag från 10 på morgonen till halv tolv på kvällen, med sammanlagd paus på högst en timme, vilket jag hoppas att jag slipper göra om på ett tag. I sluttampen så flimrade arabiska verb och svåra pluralformer framför ögonen på mig, och vissa av formuleringarna sitter fortfarande fast i huvudet, till exempel "den vältaliga tystnadens allegori". Herrejösses.
Meningen är givetvis att jag ska slippa sitta med arabiska i dag och hinna en massa annat. Hmm.
Ganska hårt studentli...
--
Gårdagen var bra. Studerandet hanns med, två viktiga brev om den andra uppsatsen skrevs och så drog jag och Texas till centralbadet och slogs med pensionärer. Intressant det där. Varannan gång går det jättebra, varannan gång är det jättetungt. Jag trivs bäst om jag kan simma i min takt, det må vara snabbt eller långsamt, utan att bli stressad av stressande simmare bakom en eller fintad och sparkad i sidan av aggressiva gamlingar. Igår vart det både ock. Men ärtsoppan, som vi åt på Uplands nation tillsammans med diverse löst folk från korridorens svunna tider samt Per, var som en gommens uppenbarelse ... eller för att använda en mindre högtravande och mer riktig metafor - den satt som en dolk i en bonnarygg. Moa och jag avslutade ärtsoppan med punsch dessutom, vilket inte alls var dumt. Punsch är underskattat.
Efter att vi hade travat hem till Flogsta (alla bor ganska nära varandra) och jag kom innanför dörren, gick luften ur mig. Jag satt tappert ett tag och försökte titta på "Batman begins" och käfta med de andra, men gav upp när jag insåg att jag inte längre hörde vad de sa, men bara såg deras munnar röra sig. Då gick jag in och slängde mig på sängen och sov som en död i tio timmar. Så var det med det.