Apropå ingenting köpte jag ett nytt överkast i fredags (egentligen skulle jag ha köpt en sovsäck.) Det är turkost med dragning åt grönt, tänk Amazonfloden under algblomning eller något. Turkos är en färg jag alltid har varit svag för så jag slog till. Jag tog sedan hem det så det fick provåka på min säng. Resultatet blev... Svårbeskrivligt... Nedanför den nu turkosa sängen ligger en rund trasmatta i regnbågens färger. Lite längre bort står en mossgrön Emma-fåtölj med en rödgrön vävd pläd från Syrien, samt en gammelrosa brokadsoffa draperad med ett tyg i rosa, turkos och guld. På en marmorpiedestal (...) står en förgylld figur av en mun och en näsa. Och slutligen, kronan på verket; morsans sjuttiotalsgardiner, med ett svulstigt blommönster i rosa, rött och orange på svart botten. Tidigt under 2000-talet insåg jag att minimalism inte var något för mig, men det här måste vara antitesen till begreppet "ljust och fräscht". Det ser ut som att en schizofren hippie på magic mushrooms (alternativt en nedtonad Elton John) har gått bärsärkagång i mitt rum. Jag vill bara påpeka att jag brukar anses ha god smak... Väl? Eller hur? HALLÅÅÅ?