0 Läs mer >>
Jag älskar långsamma, lite kyliga vårar, när man gradvis kan njuta av blåsippor, lövsprickning och träd som blommar. Det är något magiskt med den här tiden, brukar jag säga, tiden som är innan grönskan slår ut med full kraft, när bladen ännu är skira och kantiga och bortkomna och medan vindarna fortfarande håller på och vänder. Luften är fylld av spänning, av knastrande elektricitet, av magi. Aldrig är himlen så stor och rund och evig som under ljusa vårkvällar, och aldrig är Uppsala så ljuvligt som när körsbärsträden blommar. Det är få saker jag förknippar med så mycket välbefinnande som att gå och lukta på blommande körsbärsträd under trolska vårkvällar, och den upplevelsen är så stark så att jag förväntansfullt inväntar körsbärsblomningen varje år.
-
Efter en veckas förkylning gick jag så till biblioteket häromdagen, för att låna böcker för min uppsats. När jag skulle gå hem tog jag vägen genom kyrkogården där jag vet att många blommande lövträd växer. Jag höll på att gå förbi körsbärsträden, när jag kom på mig själv. Träden ifråga skiftade lätt i rosa. Kanske de inte blommar än? Jag gick närmare tills jag såg hur enstaka blommor singlade ned från träden. Marken under körsbärsträden var täckt av rosa blomblad. Körsbärsblomningen var redan över. Jag blev besviken.

Körsbärsblom

0 Läs mer >>
From outside
I hear
the language of the night
a crackling fire
the beating of a drum
and faint voices in the darkness
somewhere farther away
--
Around here
the wind is whispering in the grass
and caresses the corners of my house
The air has a cold chill to it
even though summer has arrived
I love this
I love the eternal night of the early summer
it never really ends
truly
this is the time when one is forever young

Early summer

0 Läs mer >>
Oh youth, that reclusive fragrance...

euology

0 Läs mer >>
Ur "The Aljazeera Effect" av Philip Seib, sidan ett.
.
"Blaming the worlds most visible conflicts on a clash of civilizations is hard to resist. We eagerly seek and cling to reasons for the things we see, and the simpler and more sweeping the reasons, the better. From simmering tension to full-blown war, Islam and the West seem to have irreconcilable differences that can be ascribed to incompatible cultures. Best to fight it out, get it over with, and move on to the next test. Further clashes loom; China awaits. And beyond China ... who knows? For the bellicose, this may be a comfortable worldview, but it is so simplistic that to use it as a basis for policymaking is unforgivably lazy and almost certain to produce tragic results."
.
Amen.
.
.
Om jag nånsin får tummen ur röven för att bli en forskare/författare, så är det så jag vill skriva, enkelt och brutalt med ett minimum av skitsnack.

Hör här:

0 Läs mer >>
What kind of magic do I need to work to make this happen? What kind of spell do I need to spin?

What?

0 Läs mer >>
- "Han är död."
:
På den knappt upplysta scenen står en kvinna vars kläder egentligen tillhör någon annan. Jeansen är för långa och satt för lågt och för snävt runt höfterna, och den uppenbart maskulina kavajen var för stor över ryggen och i ärmarna. Hela ensemblen ger en obekväm, skavande känsla som endast matchas av det tomma uttrycket i hennes ansikte.
:
- "HAN är död."
:
Hon tar upp gitarren, och bakom henne sätter sig en man vid pianot och en annan tar upp en trumpet.
:
- "Jag bär hans kläder i dag, men ingenting, ingenting kan fylla det tomrum som han har lämnat efter sig. Han är död. Han dansade med oss. Han skrev låtar åt oss och han sjöng med mig. Vi skapade musik som var magisk. Ni har hört oss. Ni hörde honom. Han var livslust, livsglädje, han personifierade det där drivet som finnas i bra musik. Med honom kunde vi lämna framtiden därhän, med honom var vi 100 % i nuet. Han dog i en bilolycka på väg till flygplatsen. Så jävla onödigt. Jag känner hans outnyttjade liv som ett slag i magen, som en smärta efter ett operationsärr. Han kommer aldrig få bli gammal. Han brukade säga att de som har möjlighet att uttrycka sina känslor har tur, så det ska vi försöka göra nu, se om vår musik kan överleva hans död."
:
De börjar spela, och hon sjunger desperat, med en förvånande aggressivitet. Han är död. Desperationen tar hans plats i hennes sång, i deras duett. Hon lägger ned gitarren igen, och börjar dansa medan hon sjunger. Det ser underligt ut, ända tills jag märker att hon faktiskt dansar som om hon dansade med någon. Plötsligt verkar det rimligt att hon bär hans kläder, även om det är ett patetiskt, teatraliskt sätt att sörja. Hon har en vacker röst, en alt som ibland låter som en baryton. Som om sången faktiskt var en duett. Bandmedlemmarna svettas och lider och älskar sina instrument och jag ser att tårar samlas i deras ögon. De spelar, besjunger hans frånvaro, tills den blir som en egen person i sig, en smärtsam närvaro. Ja, jag tror att han hade rätt; de som kan uttrycka sin sorg är i sanning lyckosamma.

and all the while, pe...

0 Läs mer >>
Nu har tillräckligt med tid gått, och alla bitmärken och blåmärken med mera är preskriberade (...?) så nu släpper jag det kontroversiella bildmaterialet från den gångna Valborg. Ta-DAAAAM! Undra när jag kommer få ångra detta beslut.
Så, låt oss börja från början, det vill säga när jag kom i håg att använda kameran. Vilket var först i Ekonomikum-parken där vi lunchade... på champagne, vin och Mateus... (Misstag nummer 1)
Snygglisa och röda E poserar, mellan tomflaskor, ben och kycklingrester.
Mer rött föröver. Och här står käftarna på vid gavel ser jag.
Misstag nummer 2: Har vatten i en bortglömd petflaska i ryggsäcken, men dricker vin i stället.
Sen kom de här charmtrollen, och då var det tydligen dags att dra till Snerikes champagne-galopp.
På Snerikes champagne-galopp. Innan leran slog till. Inte bara jag som saknar fokus verkar det som...
Misstag nummer 3: Att efter bästa förmåga dricka upp den billiga champagnen när kolsyran försvunnit, i stället för den där lilla flaskan med klart, rent vatten som fortfarande ligger bortglömd i ryggsäcken.
Ungefär HÄR kom fotbollen in i bilden.
Misstag nummer 4: Rugby.
"Va? Nej, jag har inte bitit någon!" *Anlägger efter bästa förmåga oskyldig min.*
Var är bollen? Var är bollen!
Överlevde det här året med! Kliver i denna utstyrsel på bussen och har ett riktigt trevligt samtal med än äldre österrikare och tre irakier.

Valborgsförvirring

0 Läs mer >>
Once again
I trace the truth in a glass of wine
The sun casts its final rays on the building opposite of mine
Someone sits on the grass outside, she sings and plays the guitar
And it is a fantastic evening
I sit inside
out of hearing and hidden from view
but I sing louder than anyone else
I have so many songs to sing, and so many stories to tell
I wonder if the day will come when somebody hears me
I too, am someone to listen to
My wine is clear and transparent
like an early day in May
It tells no lies, only wishes
like that unrelenting evening light
that chases us into the night
that I pine for, long for when I'm abroad
that goes on for so long
so long, it seems
it seems to go on
for so long
for a life time
or more
much,
much more
I wish...
sometimes
for someone
to share my days
maybe he and I
maybe you and I
maybe we could trace the truth in a glass of wine
maybe we'd make spring immortal
this freshness of spring will never come again
only again and again and again
but we won't be here
what are our lives
but a breath in space
lets make the most of it
while we still can
come here
come to me
lets breathe together

Songs for May

0 Läs mer >>
Valborg. Ah, valborg. En kulturell högtid. En spirituell högtid. Naturens magi står som högst under denna brytningstid, som vi hedrar genom majbrasor och sånger. Valborgsfirandet kopplar oss samman med tidigare generationer, då det stammar ur tusenåriga vårriter, och visst känner man det i den råa luften, i träden som knoppas, och i den flammande hettan från elden? Det är en sant magisk tid.
I verkligheten: Ett personligt referat från studentikost valborgsfirande i Uppsala 2010:
"Trevlig champagne-frukost i Sala Backe med gammalt utflyttat folk från korridoren. Jag var bara tvungen att fråga två småbarnsföräldrar, tre onyktra stockholmskillar och två pensionärer om vägen hem till E och P denna gång. Odödliga kladdkakemuffins med grädde och jordgubbar. Fint folk kommer sent och Texas kommer i klubbverkarkavaj och pilotglasögon och den uppstoppade hönan han köpte i Paris för 2000 kronor med i spirituell form. Vinglig cykelfärd mot ekonomikumparken där det var mycket folk. Träffade på rödhåriga F som har varit i Marocko och Senegal, rödhåriga P och hans blonda (möjligtvis med dragning åt cendré) pojkgäng. Satte mig mellan en pastasallad och en utbränd engångsgrill och ungefär tiotusen människor (många). Mer Mateus och fler av Snygglisas kladdkakemuffins. Jag inser att jag har glömt mobiltelefonen i Sala backe vilket var olämpligt eftersom jag hade tänkt att möta upp sköna L. Efter att ha pudrat näsan bakom ett gäng containrar och en cementvägg (ah, vilken glamour) ställer vi oss lätt salongsberusade i kön till Snerikes champagne-galopp. Ur tomma intet dyker en rugby-boll upp, vilken kommer att ha stor betydelse för handlingen senare. Står en halvtimme i ytterligare en kö för att få tag på billig champagne och svär och brottas med drängfulla idioter och en arrogant ordningsvakt bara för att upptäcka att de inte tar kort. Ställer mig i ny kö, brottas och svär lite till, får tag på champagne och blir genast helt nerdränkt. Jag och några till jämför magrutor (frånvarande för min del) av oklar anledning. Ur det tomma intet dyker åter rugby-bollen upp och därefter är eftermiddagen ett töcken av bolljakt och lera och tacklingar och förvirring. P visade upp ett perfekt avtryck av en illröd tandrad under armen och påstod att jag hade bitit honom när jag skulle ha bollen.  Jag vet ingenting om den saken. E, hans flickvän,  tittade skeptiskt och lite irriterat på mig. Fick en förbipassande komplimang (?) av en kille att jag tacklade bra och insåg då att det var dags att sluta. Fick senare veta att en av killarna var rugby-spelare. Pratade och blev kindpussad av okänd onykter person med lockigt hår. Klev täckt av lera på bussen och frågade (av okänd anledning på arabiska) vad hållplatsen hette som jag skulle av på, och svarades av tre förvånade killar från Irak. Pratade med en sjuttioårig österrikare som hade haft "skitkul" på valborg. På hållplatsen framför E och P:s lägenhet träffade jag I och hennes kille, som nog hade tagit det lugnare med champagnen än vi. Det var trevligt. Hemma hos E och P återförenades jag med min mobiltelefon som hade 16 missade samtal. Gick uppfräschad så när som på riktigt leriga jeans till J och K som hade valborgssamkväm på kvällen. Var endast tvungen att fråga två småbarnsföräldrar, en pizzabagare och tre fulla studenter varav en stockholmare, om vägen. Hanns upp av E och P på cykel. Köpte pizzor av glad och speedad pizzabagare. Cykelfärd med hjälmprydd E på pakethållaren till J och K. Den godaste kebabpizzan jag ätit _i hela mitt liv_ trots att vitsåsen glömdes kvar på restaurangen. Texas återanslöt sig iklädd klubbverkarkavaj och pilotglasögon med Jonte och polaren O i släptåg och den uppstoppade hönan med i anden. Rödhåriga E och Snygglisa kom sen. Gick hem till Flogsta vid midnatt med mina jeans som doftade lera och sur champagne och drömde om hur skönt det skulle vara att sova i sin egen säng efter ett långt och tufft valborgsdygn. Mötte ett killgäng som sjöng och skrålade " Vintern RAAAAAASAT ut bland våra FJÄLLOR, DRIIIIIVANS blommor smälta ner och DÖÖÖÖ, DADADADADAADAAAAAAAA i PURPURVÅGOR" för att sedan bryta av med "NU TAR VI DEN, NU TAR VI DEN, NU TAR VI DEN NU TAAAAAR VI DEN!" och, ganska otippat Bohemian Rhapsody av Queen "MAMAAAAAAAAAAA, OUUUUOOUUUUUOUUU-OUOU!".  Blev attackerad (?) av onykter tjej som blev bortforslad av sin skamsna pojkvän. Kommer hem till hus 6 och möter synen av ett trettiotal individer som gjort en majbrasa genom att elda upp cyklar (JAG hade kunnat ta en!) i cementgrillen på gräsplanen... och lagom till det att jag blir klar för att sova tar någon jävel fram en bongo-trumma och börjar spela och slutar inte förrän ca två timmar senare. Inga öronproppar i närheten. Varför börja spela på en bongo-trumma mitt i natten? Efter Valborg? Jag tror det räknas som tortyr. Valborg är hårt men jag överlevde den här gången också.
Resultat efter valborg: Bondbränna, fattigdom, blåmärken, solsting, en stukad tumme och lite ångest.
Mental fotnot: Sluta med champagnen innan du börjar bita folk. Håll dig undan bollsporter när du är under påverkan av alkohol. Undvik kameror till varje pris."

Obligatoriskt referat...