mademoiselle hiver

Valborg. Ah, valborg. En kulturell högtid. En spirituell högtid. Naturens magi står som högst under denna brytningstid, som vi hedrar genom majbrasor och sånger. Valborgsfirandet kopplar oss samman med tidigare generationer, då det stammar ur tusenåriga vårriter, och visst känner man det i den råa luften, i träden som knoppas, och i den flammande hettan från elden? Det är en sant magisk tid.

I verkligheten: Ett personligt referat från studentikost valborgsfirande i Uppsala 2010:

"Trevlig champagne-frukost i Sala Backe med gammalt utflyttat folk från korridoren. Jag var bara tvungen att fråga två småbarnsföräldrar, tre onyktra stockholmskillar och två pensionärer om vägen hem till E och P denna gång. Odödliga kladdkakemuffins med grädde och jordgubbar. Fint folk kommer sent och Texas kommer i klubbverkarkavaj och pilotglasögon och den uppstoppade hönan han köpte i Paris för 2000 kronor med i spirituell form. Vinglig cykelfärd mot ekonomikumparken där det var mycket folk. Träffade på rödhåriga F som har varit i Marocko och Senegal, rödhåriga P och hans blonda (möjligtvis med dragning åt cendré) pojkgäng. Satte mig mellan en pastasallad och en utbränd engångsgrill och ungefär tiotusen människor (många). Mer Mateus och fler av Snygglisas kladdkakemuffins. Jag inser att jag har glömt mobiltelefonen i Sala backe vilket var olämpligt eftersom jag hade tänkt att möta upp sköna L. Efter att ha pudrat näsan bakom ett gäng containrar och en cementvägg (ah, vilken glamour) ställer vi oss lätt salongsberusade i kön till Snerikes champagne-galopp. Ur tomma intet dyker en rugby-boll upp, vilken kommer att ha stor betydelse för handlingen senare. Står en halvtimme i ytterligare en kö för att få tag på billig champagne och svär och brottas med drängfulla idioter och en arrogant ordningsvakt bara för att upptäcka att de inte tar kort. Ställer mig i ny kö, brottas och svär lite till, får tag på champagne och blir genast helt nerdränkt. Jag och några till jämför magrutor (frånvarande för min del) av oklar anledning. Ur det tomma intet dyker åter rugby-bollen upp och därefter är eftermiddagen ett töcken av bolljakt och lera och tacklingar och förvirring. P visade upp ett perfekt avtryck av en illröd tandrad under armen och påstod att jag hade bitit honom när jag skulle ha bollen.  Jag vet ingenting om den saken. E, hans flickvän,  tittade skeptiskt och lite irriterat på mig. Fick en förbipassande komplimang (?) av en kille att jag tacklade bra och insåg då att det var dags att sluta. Fick senare veta att en av killarna var rugby-spelare. Pratade och blev kindpussad av okänd onykter person med lockigt hår. Klev täckt av lera på bussen och frågade (av okänd anledning på arabiska) vad hållplatsen hette som jag skulle av på, och svarades av tre förvånade killar från Irak. Pratade med en sjuttioårig österrikare som hade haft "skitkul" på valborg. På hållplatsen framför E och P:s lägenhet träffade jag I och hennes kille, som nog hade tagit det lugnare med champagnen än vi. Det var trevligt. Hemma hos E och P återförenades jag med min mobiltelefon som hade 16 missade samtal. Gick uppfräschad så när som på riktigt leriga jeans till J och K som hade valborgssamkväm på kvällen. Var endast tvungen att fråga två småbarnsföräldrar, en pizzabagare och tre fulla studenter varav en stockholmare, om vägen. Hanns upp av E och P på cykel. Köpte pizzor av glad och speedad pizzabagare. Cykelfärd med hjälmprydd E på pakethållaren till J och K. Den godaste kebabpizzan jag ätit _i hela mitt liv_ trots att vitsåsen glömdes kvar på restaurangen. Texas återanslöt sig iklädd klubbverkarkavaj och pilotglasögon med Jonte och polaren O i släptåg och den uppstoppade hönan med i anden. Rödhåriga E och Snygglisa kom sen. Gick hem till Flogsta vid midnatt med mina jeans som doftade lera och sur champagne och drömde om hur skönt det skulle vara att sova i sin egen säng efter ett långt och tufft valborgsdygn. Mötte ett killgäng som sjöng och skrålade " Vintern RAAAAAASAT ut bland våra FJÄLLOR, DRIIIIIVANS blommor smälta ner och DÖÖÖÖ, DADADADADAADAAAAAAAA i PURPURVÅGOR" för att sedan bryta av med "NU TAR VI DEN, NU TAR VI DEN, NU TAR VI DEN NU TAAAAAR VI DEN!" och, ganska otippat Bohemian Rhapsody av Queen "MAMAAAAAAAAAAA, OUUUUOOUUUUUOUUU-OUOU!".  Blev attackerad (?) av onykter tjej som blev bortforslad av sin skamsna pojkvän. Kommer hem till hus 6 och möter synen av ett trettiotal individer som gjort en majbrasa genom att elda upp cyklar (JAG hade kunnat ta en!) i cementgrillen på gräsplanen... och lagom till det att jag blir klar för att sova tar någon jävel fram en bongo-trumma och börjar spela och slutar inte förrän ca två timmar senare. Inga öronproppar i närheten. Varför börja spela på en bongo-trumma mitt i natten? Efter Valborg? Jag tror det räknas som tortyr. Valborg är hårt men jag överlevde den här gången också.

Resultat efter valborg: Bondbränna, fattigdom, blåmärken, solsting, en stukad tumme och lite ångest.