and all the while, people die
:
På den knappt upplysta scenen står en kvinna vars kläder egentligen tillhör någon annan. Jeansen är för långa och satt för lågt och för snävt runt höfterna, och den uppenbart maskulina kavajen var för stor över ryggen och i ärmarna. Hela ensemblen ger en obekväm, skavande känsla som endast matchas av det tomma uttrycket i hennes ansikte.
:
- "HAN är död."
:
Hon tar upp gitarren, och bakom henne sätter sig en man vid pianot och en annan tar upp en trumpet.
:
- "Jag bär hans kläder i dag, men ingenting, ingenting kan fylla det tomrum som han har lämnat efter sig. Han är död. Han dansade med oss. Han skrev låtar åt oss och han sjöng med mig. Vi skapade musik som var magisk. Ni har hört oss. Ni hörde honom. Han var livslust, livsglädje, han personifierade det där drivet som finnas i bra musik. Med honom kunde vi lämna framtiden därhän, med honom var vi 100 % i nuet. Han dog i en bilolycka på väg till flygplatsen. Så jävla onödigt. Jag känner hans outnyttjade liv som ett slag i magen, som en smärta efter ett operationsärr. Han kommer aldrig få bli gammal. Han brukade säga att de som har möjlighet att uttrycka sina känslor har tur, så det ska vi försöka göra nu, se om vår musik kan överleva hans död."
:
De börjar spela, och hon sjunger desperat, med en förvånande aggressivitet. Han är död. Desperationen tar hans plats i hennes sång, i deras duett. Hon lägger ned gitarren igen, och börjar dansa medan hon sjunger. Det ser underligt ut, ända tills jag märker att hon faktiskt dansar som om hon dansade med någon. Plötsligt verkar det rimligt att hon bär hans kläder, även om det är ett patetiskt, teatraliskt sätt att sörja. Hon har en vacker röst, en alt som ibland låter som en baryton. Som om sången faktiskt var en duett. Bandmedlemmarna svettas och lider och älskar sina instrument och jag ser att tårar samlas i deras ögon. De spelar, besjunger hans frånvaro, tills den blir som en egen person i sig, en smärtsam närvaro. Ja, jag tror att han hade rätt; de som kan uttrycka sin sorg är i sanning lyckosamma.