Första advent i vardaglig enkelhet

... har spenderats här hemma med ett tänt lju, ätandes nötter och clementiner från Syrien. Lukten är julig. J och N som jag inte har sett sen i påskas, skickade med lite clementiner hem med mig, som ett skämt. För tre år sedan bodde jag en och en halv månad med dem vid samma tid på året, och jag och N föråt oss på clementiner. 

Jag är glad att jag fick tillfälle att åka till Syrien, och glad att jag har haft dagen ledig. 

Jag kunde gärna ha sluppit alla misstänksamma militärer dock. I går och i fredags har jag varit besökt general security vid sju eller åtta tillfällen, och fått betala ganska mycket pengar för att jag vill vara kvar i Libanon till den 21 december. Det är aldrig varit särskilt behagligt att gå till General security - det är något med själva känslan i byggnaden tror jag. Nervositeten och maktmissbruket sitter fast i väggarna, i ämbetsmännens kläder, som en dålig lukt. Jag brukar alltid känna mig som en brottsling när jag går in på GSO. Jag tyckte nog att den siste mannen med Stämpeln som bestämde om jag skulle få komma in i landet igen eller inte, blängde misstänksamt på mig och mitt pass, och motvilligt gav mig en månad. Ser jag ut som en terrorist? Va? Va? Eller en rysk "dansös" (det händer att folk frågar "ryska, ryska?" eller "ukrainska?" så det kanske ligger lite närmare...)?

Nåväl, nu slipper jag väl dom på ett tag får man hoppas. 

Hela dagen idag har varit skön. Jag har sovit ut för en gångs skull och städat medan jag har lyssnat klart på Camilla Läckbergs "Sjöjungrun" (som artade sig på slutet) och började sedan med Khaled Hosseinis Flyga drake, som verkar vara en intressant berättelse, för att sedan plugga och adventsfira (vilket innebar att jag föråt mig på nötter och clementiner från Syrien framför datorn med ett tänt ljus bredvid). Givetvis upptäckte jag att någon förläst typ på FN snott min uppsatsidé nästan precis... den jäveln. 

Kommentera här: