mademoiselle hiver

Sedan, efter att ha sagt hej då till diverse deltagare, vilka jag hoppas kunna ha lite kontakt med i efterhand både professionellt och privat (det där lät både skrytigt och porrigt, men det är ingetdera), gick jag o Fatima ut i Hamra, västbeirut, och ögonshoppade fast vi båda var helt slut. Jag fortsatte vid Sassine efter att hon hade gått hem - och hittade mycket snygga saker. Jag LÄNGTAR efter nya baskläder. T-shirtar. Polo-tröjor. Tröjor. Eller, jag kanske snarare längtar efter rena kläder. Det blir inte samma sak med att tvätta för hand. Föreställ er att tvätta jeans i en liten balja, eller en stor handduk. Det är helt omöjligt, det måste vara mot naturens lagar eller något. Men i alla fall, gick jag där och strosade och strosade på ABCs marmor-golv och fingrade på kläder, väskor och skor, tills jag upptäckte att jag var närmast oresonligt trött. Varje steg gjorde ont i kroppen och ryggen, och en molande värk belägrade huvudet. Jag fick tag i en service och kollapsade i baksätet. En liten positiv tanke fladdrade till i huvudet. Jamil hade lovat att sätta dit motorn som skulle möjliggöra att använda tvätt-maskinen i dag. Jag skulle kunna tvätta i tvättmaskin!

Jag lyckades även släpa mig upp för trapporna och innanför dörren, packa upp varorna från charkuterie aon. Diskhon var full med disk. Jag var hungrig och slut på energi och ville slänga i mig mjölk och flingor. Alla djupa tallrikar var i diskhon. Sålunda ställde jag mig att diska, med avbröts direkt av det genomträngande ljudet när en Boeing 747-800 landade i gränden utanför. Nej visst, det var bara motorn i vattentanken (?) som startades när jag vred på kranen. Vattnet forsade ut med en väldig fart, och snart hade jag diskat färdigt.  Sen, efter att ha ätit min sorgliga mjölk-och-flingor-middag hukad framför datorn, skulle jag skölja av tallriken i vasken. Jag skruvade på kranarna. Ett väsande ljud kom från kranen, varpå den började spotta ut brunt vatten. Sen var det stopp, men 747:an höll fortfarande på att taxera i kvarteret. Det fanns inget vatten. Det fanns inget vatten, och motorn var fortfarande igång. 

Senare kom Jamil förbi på akutbesök, när jag hade ringt med detta dumma påstående. "Det finns inget vatten!". Han kom givetvis för att 747:an inte hade slagit av strömmen som den skulle, och jag fick lära mig följande: Vattendunken som det statliga vattnet lagras i är ovanligt liten, så det räcker inte till tvättmaskinen, som slukar mycket. Det statliga vattnet är påslaget mellan ungefär 12 och 6 på dagtid, då jag är på jobbet. Vilket innebär att jag inte kan använda tvättmaskinen på kvällen, utan endast på dagen när jag inte är hemma. Great. Och nu fungerar automatiken inte, så Jamil måste komma hit, klättra up i utrymmet över toaletten där tanken finns, och trycka på ON på motorn som minsann skulle slå av sig självt när det inte fanns något vatten. 

Och nu finns det inget vatten, inte ens till att tvätta händerna i och verkligen inte till att fylla upp tanken i toaletten... Jävla skitdag. Det här kanske inte är mycket i era ögon, men mitt liv känns som en tecknad serie. När väl något ordnas - och det tar ca 2 månader till att det fixas - går något annat sönder. Skitdag säger jag (men kan inte låta bli att tilltalas av det roliga). Anyway, nu ska jag gå och lägga mig! Om det finns något vatten så ska jag nämligen städa, tvätta, duscha och även slå på stort och borsta tänderna i morgon, tänkte jag. :P

PUSS på födelsedagen, mamsen! Önskar jag kunde vara med er och fira! löööööv jooooooo allihop därhemma!