I går var det fest. Med besked. Min gamla korridorare E och hennes kille P hade fest för att fira nytt körkort och födelsedag långt borta i Sala backe. Mer säger jag inte om det, förutom att det astunga schabrak till cykel som jag lånade av amerikanskan visade sig ha punktering efter halva vägen, och att de sista gästerna (förutom jag) gick hem halv fem på morgonen. Någon pragmatisk själ kom på den eminenta idén att jag skulle inta soffan i stället för att gå vilse i villahelvetet på fel sida av järnvägen mitt i natten. Jag, som sannolikt var inbegripen i en inbillad och högljudd duett med Bono i U2, höll oklart med. Så i förmiddags vaknade jag i ett vitt vardagsrum i Sala backe tillsammans med tusentals ölburkar, för att sedan stappla hem i höga klackar släpandes på nämnda cykelhelvete. På vägen mötte jag hurtiga pensionärer på söndagspromenad och studenter som fikade i solen och undrade om det syns på en att man har sovit i sina jeans och har dagsgammalt smink och bäverandedräkt. Halv tre var jag hemma. Det var faktiskt en ganska mysig promenad, om man bortser från cykeln och kläderna. Och andedräkten.
Väl hemma mötte jag F i köket, och efter frukost och kaffe satt vi vid köksbordet och tjatade och klagade på alla utom hörhåll som två argsinta gamla kärringar (F är karl) i flera timmar, medan solen sken in genom fönstret. Det var en skön söndag. Till kvällningen gjorde jag en lammstek med rödvinssås till en rotfruktsgratäng. Det var inte heller så dumt.
Näj, nu måste jag gå och knyta mig! Sov gott
skriven
Sanna, du måste skaffa dej ett par schysta solglasögon....det är ju vid såna söndagspromenader ett par mörka tex Raybans är oumbärliga!