Jag går i skogen. Det är grått, tyst, rått. Skogen luktar gott efter regnet - jag känner mossans mjuka, söta doft i näsan. Liljekonvaljernas blad glänser våta på marken. Det är vackert. Granar och lövträd står tysta, ruvande. En snabb solglimt målar allt i jublande grönt och allt är fröjd och vårlikt och fåglar kvittrar, men den försvinner snart igen. Tystnaden och stillheten återvänder. Träden står stilla, vaktande. Ruvande, väntande. Förväntansfulla. Jag lyssnar. Det droppar från träden. Jag inser med ens att jag har tappat bort stigen. Men jag vill inte gå tillbaka.