Jag blir bättre

Det går bättre. Fokus återfunnet. Jag tackar och tar emot. Dock har jag lagt bort min kalender, vilket känns som en passande metafor för min spretiga själ. Fokus finns, men jag har bokstavligen tappat bort mina åtaganden. Tur att internet finns så jag kan snoka reda på dem igen. Hösten är gyllene, klar och kall. Ena dagen bekämpar man svårmod och trötthet, och den andra dagen känner man solen i ansiktet. Tillförsikt. Jag känner mig positiv. Jag har en intressant uppsats på gång, och går en ganska intressant kurs vid sidan om. Jag läser Michka Assayas intervjuer med Bono och fascineras av en intressant, ovanligt kunnig person och tar till mig budskapet: våga vara pretentiös, våga leva högt. Våga försöka rädda världen! Slå på arslet kan alla göra, men man behöver inte förutsätta det från början.
(Hur mycket konst, litteratur skulle ha fötts utan pretentioner? Mellanmjölkscynism är ändå inte särskilt fruktsamt och jantelagen är mest till för att hålla alla kvar på en själlös nivå, tv-tittande nivå. Jag ska dekorera mitt liv med dramatik, stora medaljongtapeter och spindelväv, trasmattor och drömfångare (jag riktigt hör Simon och Thomas rysa av olust).)
Jag har ett akvarellprojekt som jag tror ni kommer tycka om. Jag blir bättre och bättre, mycket tack vare inspiration från andra bloggare, som är bättre än mig. Nu: åter till kritikbegreppets förändring genom historien.

Kommentarer:

1 Y:

skriven

Vi ser fram emot akvarellerna! kram

2 Miiqa - jag överlever allt:

skriven

Heja, chockera Simon och Thomas ännu mer! Ge dem en jäkla hjärtinfarkt ;)

3 Nathalie:

skriven

Tack för de uppmuntrande orden. Och ser mycket fram emot akvarellerna!

Kommentera här: