mademoiselle hiver

1. Duschen.

På grund av brist på varmt vatten (se tidigare inlägg) var jag tvungen att koka vatten och hälla i skurhinken för att blanda till en human temperatur. Efter att ha tagit en dusch på ca 30 minuter, där 25 utgjordes av förberedelser och fem var i faktiskt kontakt med vatten kunde jag konstatera att jag luktade svagt av rengöringsmedel och hade rester av moppgarn i håret.

2. Biblioteket

Ingen bok på min pedantiskt nedskrivna lista (där lånestatus och hylla var noggrant indikerade) fanns där de borde ha varit = de är inte utlånade, de är mystiskt BORTA. Biblioteksmannen (se nedan) måste ha tagit dem. Jag fick lov att köpa en av dem i stället. Den är slamfärgad och skriven på riktigt torr engelska.

3. Dag Hammarskjöldsbiblioteket

Min favoritstudieplats nummer ett. Det fanns inte en ledig plats att tillgå. Inte en. Inte ens bakom (eller ännu värre, framför) den obligatoriske udda figuren (jmfr biblioteksmannen, se ovan) som andas högt och väsande, harklar sig och luktar konstigt. Hela stället var överbelamrat av jurister. Jurister så långt ögat nådde, med den kännetecknande höga boktraven, de utarbetade indexlapparna, den stirrande blicken och studieångesten som en synlig grå aura runt dem. Nej. Jag fick gå vidare.

4. Mammamaffian, lång kö och dyrt kaffe

Det finns många fina kaféer i Uppsala. En del av dem utgör bra studiemiljöer. Jag gick då iväg på jakt efter ett sådant, med min mycket tunga väska på ryggen. Hittade ett som det faktiskt fanns några platser kvar på och snappade åt mig ett fönsterbord innan mammamaffian kom med sina enorma barnvagnar i flock (mitt favoritfik Ofvandahls var helt ockuperat). Stod i kö i typ en halvtimme för att köpa en cappuchino och en macka. 76 kronor tack. 76 KRONOR!!! Herregud. Jag blev så chockad att jag lydigt och viljelöst räckte över mitt kort medan jag såg för mig hur hundralapparna flög iväg på änglavingar. Fick en liten, snål kopp cappuchino.

5. Folk var i vägen. Hela tiden.

Oavsett om jag gick (stillsamt) eller cyklade (som en blådåre) stod folk lägligt i vägen i dörröppningar, på övergångar, gick långsamt mitt i vägen, eller, min favorit, ledde cykeln med ena handen och pratade högt i mobilen med den andra, samtidigt som de svajade och drev längre och längre ut mot mitten av cykelvägen/trottoaren/vägen.

6. När jag kom hem och äntligen skulle få ordning på allting, boka en biobiljett, kolla tidningarna osv så att jag kan göra en del skoluppgifter. Så funkar inte nätet. Självklart. Lovely. Och ostbågarna är dessutom slut (kanske för att jag åt upp dem, men ändå).