Italienskt kaloriintag, brottningsdrömmar och rödvinsvisdom

Det är ett rum med ett mjukt dunkel. Syster sitter i soffan mitt emot mig, ögonen strängt upptagna av sin nyinköpta laptop. Jag visslar tondövt med i Bryan Ferrys "Avalon" som spelas i bakgrunden med burkigt datorljud. Mor sitter bakom mig, upptagen med teven. Alla försedda med varsitt vinglas av varierande färg. Tre asociala damer skulle man kunna tycka. Men det är inte sant. Här råder ren frid och förnöjsamhet.
2010. Det är förändringarnas år. Förändringar som får en att känna sig som att man hänger över ett stup med blodiga fingrar fastklamrade vid bergväggen. Men vad säger att katastrofen väntar där nere, en säker död eller nederlag? Ibland är det bra att släppa taget och se vad som händer.
Jag har två mantran som jag ständigt upprepar, som mässade jag för en egenhändigt uppfunnen religion. "Det blir nog bra det här!" och "Det ordnar sig nog!" Det är precis vad jag säger nu. Det blir nog bra det här. Det ordnar sig nog. För fan.
Förändringarnas år. Jag fortsätter försöka hålla min egen balans. Jag kan inte ge så mycket till någon annan nu, men kommer jag på kurs så tror jag att det kan bli bra. Jag är alltid villig att lära. Inte alltid att lyssna, men min hjärna och mitt hjärta är öppet. Det finns så mycket att se, så mycket att lära sig och uppleva. Jaja, jag ska sluta kläcka klichéer och dåliga metaforer. Jag lovar. Så småningom. Nån gång. Kanske.
Jag fick precis syn på gamla utskrifter från min blogg i tidningskorgen. September - oktober 2008. Libanon. En intensiv, produktiv tid. Jag hade mycket att säga då. Jag lärde mig mycket, tänkte mycket. Oroade mig mycket. Allt annat än bortslösad tid. Jag hade något djupt att säga om det, men jag glömde bort det. Skyller på vinet.

Kommentera här: