En bra kvinna
Suddig i kanterna, flyktig och onåbar
men med vackra, intensiva färger
Jag vill vara den kvinnan
Jag sträcker ut handen efter henne,
men bilden skingras när jag kommer för nära
som dimman efter soluppgången
och jag sörjer litegrann
Hon går ständigt ett par steg framför mig
Hennes ryggtavla är inpräntad på min näthinna
och håret som faller ner över axlarna
och jag är rädd för den dagen då hon har hunnit ifrån mig
Vem ska jag följa då?