Duvor
Det omisskännliga ljudet
När fågeln sätter sig på din arm
De där fadda men vackra färgerna
Duvgrått vitt och svart
Det är oktober
Träden är kala och svarta och ljuset är vitt och hårt som betong
Men du har ett leende som stannar kvar hos den som ser det
Långt, långt efter att tiden har flytt
Och stunden fallit i glömska
